EWA

 

N&M15011-3

Mitt hundliv startade -90, då jag köpte min första hund, en dalmatiner som till vardags kallades för Limpan. Vi tävlade i lydnad och fick två 1:a pris i elit. Han var tyvärr skottberörd så vi tävlade endast appellen, och det med fint resultat.

Under denna tid var jag bosatt i Kisa och tillhörde Vimmerby BK. Jag förkovrade mig i mitt nya intresse genom att utbilda mig till såväl instruktör som tävlingsledare (B) och var även med i tidningskommittén.

1996 var vi en klick entusiaster som kom på idén att bilda en brukshundklubb i Kisa, Kinda BK. Jag satt som sekreterare, hade kurser och tävlingar – till sist blev det för mycket. Grädden på moset var också att jag väntade barn, och 1999 föddes första sonen – Pontus. Då Limpan var pensionerad sen en tid tillbaka, var suget efter en valp att träna med stort. När Pontus var ett halvår inskaffades dobermannen Rosco, en hund som man minns med glädje – han var en pajas av stora mått, hade alltid glimten i ögat. Sorgen var enorm när han gick bort 2009.

2000 föddes yngste sonen Wictor (17 månader emellan bröderna) och 2001 gick flytten till Linköping och jag är numera medlem i LBK. 2006 utökades flocken med schäfertiken Iaxedex Niska. Hon var en genomsnäll hund med en enorm arbetslust, tyvärr också med mycket hög stressnivå. Vi blev uppflyttade till elitklass spår, men sen blev det pensionering när det gällde tävlandet. Hon fick somna in den 12:e april 2018 då kroppen var slut, ett oerhört tufft beslut och saknaden är stor.

Sommaren 2012 kom den lilla efterlängtade valpen Maia in i vårt liv, en tervueren från kennel Spinoys. Maia blev SLCH strax efter att hon fyllt tre år. I januari 2014 började vi också nosa lite på det här med rallylydnad, och några månader senare var vi kvalificerade för Avancerad klass – ett roligt komplement men som lades på hatthyllan. Våra planer är att klättra upp lite i brukset (spår) också.