Tävling med mersmak!!

Upp tidigt i ottan för lydnadstävling i Valdemarsvik! Har tävlat på denna klubb flera gånger men för  många herrans år sedan, då med min dalmatiner Limpan! Med en tokterv  ? vid sidan blev det ny-premiär 🙂
Redan innan avfärd besvärades jag av akut ryggont (var jag uppe i sömnen och sprang inatt???)

Vid lottningen drog vi startnummer 1 av 7, bara att gilla läget. Med banvandring innan kändes det rätt OK ändå! Så var det då dags för gruppmomenten. Innan momentet började satte jag upp Maia så hon skulle sitta tungt – inte någon halvslapp pose som inbjuder till “fria aktiviteter” 😉 När jag sen kommer bakom planket börjar mitt hjärta gå på högvarv – samma känsla då jag uppmätte 200 slag/sekund för några veckor sedan. Visste inte vart jag skulle ta vägen, tänkte på mitt bärbara tum-EKG som låg i bilen… Hade läst om knep för att lugna hjärtat så medan de andra tre medtävlande stod och samtalade men utan att lyckas. Tog mig samman och genomförde momentet med superpuls och dubbel-tior! 🙂

Efter gruppmomentet kom en mettävlande till hjälp, hon jobbade som ambulanspersonal och tog mig puls som nu lugnat sig lite. Hon uppskattade det till 100 slag men regelbundna, gav mig tipset att ta djupa andetag – jag har nog aldrig andats så ordentligt igenom ett lydnadsprogram som idag 😉

Maia var helt underbar från första till sista moment, kan nog inte minnas att vi haft bättre känsla någonsin! Tokladdad på fria följet men utan studs och trängningar – snabba raka halter, fin position och fina vändningar och stegförlyttningar . Vår första 10:a någonsin på detta moment var ett faktum, säger bara WOW!!!

Framskicket vid rutmomentet är inte helt grundat – konen till “runda” uppenbarade sig snett bakåt till höger och hade magnetismisk påverkan på de flesta hundarna, Maia inget undantag, Av lite tur så fick jag henne till ringen efter ett första dk, men därifrån var det svårt för henne att hitta rutan. Med en hel del dk:n lyckades vi få en 5:a i alla fall 😉

Nästa svårighet blev runda-momentet. Innnan kommandot sitter Maia och vrider blicken mot ena hindret, övertygade mig om vart hon tänkte ta vägen – men hon gick ut snyggt och rundade och fixade även läggandet fint. Nu trodde jag att saken var biff, men icke! Hon gick på rätt apport men skippade hindret – fanns inte ens i min fantasi! Det visade sig att fem av sju hundar skulle göra likadant och att det antagligen berodde på avståndet mellan hindrena! Ska vara 5 meter, och så tränar ju alla – här var det ett större avstånd vilket gjorde momentet helt annorlunda, hundarna föll in i den “bana” de är vana vid!

Vi slutade på ett andrapris på 242,5p och en tredjeplacering – känslomässigt vann vi VM 😉

Full fart i april!

Nu börjar det bli plottrigt i agendan, veckorna går omöjligt ännu snabbare! Igår var det dags för andra sammankomsten på den kurs i tävlingslydnad som jag håller i. På lördag är det premiär som tävlingsledare med de nya reglerna – förvisso bara startklass (!!), men ändå – allt är nytt! Den 8:e april fyllde äldste sonen 18 år!

När det gäller vår egna träning ligger vi inte på latsidan heller. Maia började löpa i månadsskiftet, så tävlingen i Sörping blev aldrig av. Trots löp är hon sig lik, pigg och glad 🙂 Förra helgen hade vi i träningsgruppen ordnat med en träningsdag med Pia Eklund, Hundtoken, som kom ner och grillade oss. Pias positiva anda och energi smittade av sig och jag törs nog säga att alla samtliga ekipage fick en massa “braiga” tips och idéer att spinna vidare på!

Maia och jag fick tips på bra teknik när det gäller distinkta och snabba stopp/upphopp  för inkallning och fjärr. Vi har tränat lite så redan tidigare men fick många bra idéer på hur vi ska vidareutveckla det.

Påskträning i AniCura-hallen med pigg liten Maia 🙂

Påskhelgen inleddes trist – jag kom hem från jobbet med över 38 graders feber, morsade på familjen och kröp till sängs…. Sen kom snön!! På fredagen var det sedan tidigare inplanerat en heldag i Mjölby, men den ställdes in pga ovädret. Istället hyrde Mats och jag AniCura-hallen och fick till ett par timmars bra träning medan snön yrde utanför 🙂 På söndagen var det dags igen, då även med Helene och Suzanne. Inomhusträning i all ära, men nu vill vi nöta gräsmatta – hoppas att våren kommer tillbaka snart!!

Mer snö i påsk än i julas…..

%d bloggare gillar detta: