Hej då 2018, välkommen 2019

2018 är så gott som slut, ett år som inneburit både sorg och lycka…

Den 12:e april fick Niska somna in. Så tuffa beslut vi hundägare tvingas ta… ?  Niska var sista tiden väldigt trött i bakkärran och den tiden var jobbig för henne, samtidigt såg jag ju så många stunder då hon var riktigt pigg och glad – ja då är det klart svårare att ta vissa beslut…. Nu hoppas vi att hon springer på pigga ben tillsammans med de som gått före ❤️ Hon lämnade ett stort tomrum efter sig och det var inte bara vi tvåbenta som saknade henne, det märktes även väldigt mycket på Maia.

Niska ?

Sen kom det tråkiga beskedet att Maias syster Mimmi inte skulle paras på våren som planerat (vilket jag dock hade full förståelse för). Bettan tipsade mig istället om en kull med S. Midas, Maias bror, hos kennel Newstory. Ett samtal senare hade jag tingat en tikvalp, nu började en spännande väntan (precis som för sex år sedan då jag väntade på Maia).

Maia gjorde en fin årsdebut i lydnaden den 6:e maj på 290,5p och klassvinst – ett resultat som skulle stå sig. Vi gjorde 6 tävlingar till varav två med förstapris och de andra fyra med andrapris. Mest är det rutan som strulat med dess framskick utan kon, det har blivit låsningar där vid tävlingssituationerna – lite att bita i inför nästa år! 

Den 10 maj föddes en liten kull på en hane och tre tikar – en tikvalp skulle bli min. Lyckan fullkomlig!! Den 17 juni åkte jag upp till Linda och valparna tillsammans med Susanne (som har Stalo från samma kennel). Träffade även Elisabeth och Midas ? Den lilla lila valpen som jag fastnat för på de filmer Linda lagt upp, gjorde mig inte mindre intresserad efter att ha mött henne – det sa liksom klick ?


Någon dag senare fick jag veta att den tik jag fastnat också skulle bli min, min lilla Vizzla ?

Semestern startade med en vecka på härliga Cypern. Wictor var med oss på resan medan Pontus hade en resa till USA tillsammans med sin dåvarande flickvän med familj att se fram emot. Vi njöt livets goda dagar i paradiset vid Medelhavet men jag oroade mig samtidigt för Maia som var lämnad ensam på pensionat denna gång…, men det hade gått bra!

Dagen efter vi landat på svensk mark åkte vi för att hämta hem lilla Vizzla. Nu väntade 3 semesterveckor med lilla valpen och jag hade planerat att åka ut lite här och där och miljöträna – istället blev vi fast i hemmet största delen av dessa veckor då medelhavsvärmen slog ett järngrepp om Sverige…. Dagarna gick ut på att skapa korsdrag och uppnå en hygglig temperatur inomhus – vilket var typ omöjligt. Efter mycket jagande fick jag till sist tag på en bordsfläkt ? Så här i efterhand känns det nästan overkligt…. Liten Vizzla fick i alla fall smak på det här med vatten och simmade med bra teknik redan från dag ett, så nästa år kommer jag väl ha två badjävlar ?

I början av augusti gjorde Maia och jag ett nytt försök i lägre klass spår. Vi hade fullt på spåret och dagens bästa lydnad men avstod såväl plats som budföring p.g.a. skotten – vi blev äntligen uppflyttade!! Nu måste vi börja träna kryp och framåtsändande, för nästa år ska vi försöka oss på ett högre klass spår ?

Under hösten började det röra på sig med Vizzla. I början var hon väldigt skällig på allt och alla och hon blev lite av kvarterets skräck ? – trots att hon var liten och söt. Nu, drygt 7 månader gammal, är hon en trygg unghund som tar det mesta med upphöjt lugn, inget skällande i tid och otid. Hon är otroligt kul att träna med och jag ser många likheter mellan henne och Maia – en härlig individ att träna med ?

I slutet av oktober hade vi en valpträff här i Linköping. Hanvalpen hade förhinder och den ena tiken åkte på kennelhosta, men Vitza kom och visade upp sig ? Å så förstås Linda med mamma Swea och även kennelns grundare Lena Ferm med Malte (som har samma pappa som Maia, Unix) samt Susanne med Stalo – det blev en trevlig dag som avrundades hemma hos oss tillsammans med Linda ochLena ?

Martina/Vitza, Linda/Swea och jag med Vizzla

Känner mig lyckligt lottad att ha dessa belgiska bönor vid min sida ?och ser fram emot ett spännande 2019. Maia fortsatta rundor i lydnaden och debut i högrespår, Vizzla med höft/armbågsröntgen (alltid lika nervöst!), MH och kanske lydnadsdebut till hösten!

Imorgon avslutar vi året med uppletande och lydnadsträning, sen hoppas vi på en lugn nyårsafton som inte bjuder på en massa raketer!!

Gott slut och gott nytt år!!!

 

GOD JUL!!!

%d bloggare gillar detta: